Bärbara datorer till alla skolelever hjälper dagens undervisning

Att ha bärbara datorer i gymnasiet är just nu inte det ovanligaste, däremot är det långt ifrån en självklarhet för de flesta. Det är en stor uppgift att se till så att alla elever på skolan har en egen skollaptop så som det kostar väldigt mycket. Men detta är det värt, iallafall om man följer en undersökning som gjorts av Maine Learning Technology Initiative som försett elever som går i årskurs 7 och 8 med egna bärbara datorer.

Att ha egna datorer i skolan förbereder eleverna för arbetslivet eftersom

det ofta förekommer numer att man arbetar med datorer på olika jobb, vissa jobb mer

och vissa mindre. Hur som helst är det de färdigheter de lär sig vid datorn som kommer till stor

användning när dessa elever går vidare till gymnasiet och sedan eventuellt högskola eller arbete.

Eleverna lär sig använda sig utav så kallade power points när det kommer till muntliga presentationer. När det gäller debattartiklar, romaner, böcker, pressartiklar eller andra skriftliga arbeten har man stor nytta av att kunna skriva på datorn.

Enligt en undersökning av Learning Technology Initiative så tycker 70% av alla lärare som deltagit i undersökningen att datorerna hjälper dem i deras undervisning och även ger dem en större överblick av vissa studenters eventuella svårigheter.  Dawn M.M Lane, undersöknings analyserare på Maine Education Policy Research Institute, USA.

(Silvernail David 2004, 2)

Elevernas självdisciplin tränas också då de självständigt måste ta reda på information och

arbeta med sina datorer samt lämna in sina arbeten i tid. De lär sig även att vara källkritiska och undersöka vilka källor som är trovärdiga men även vilka som inte är det. Om man frågar eleverna själva så säger 90% av de tillfrågade att de effektivt, lätt och snabbt finner information på nätet när de använder sig av datorerna. 63% säger att det är mycket lättare att skriva egna anteckningar när de använder sig av datorerna, anteckningar som de sedan har stor användning av. Det finns föräldrar som anser att elevernas ständiga datoranvändande får dem att vara ofokuserade på studier hemma och lägga sig sent för att de alltid sitter framför datorn. Det är dock föräldrarnas uppgift att se till att barnen kommer till sängs i tid och det är barnen som bär skulden till ett missbruk, inte datorn. En majoritet av eleverna och lärarna i den tidigare nämnda utredningen menar att bärbara datorer i skolan hjälper deras arbete. Därför bör man inte ta bort datorer bara för att vissa föräldrar har problem att kontrollera sina barn hemma. Sen hur barnet eller ungdomen använder sin privattidinnan läggdags tycker jag inte spelar så stor roll, hobby som hobby. Datorspel är den mest populära fritidsaktiviteten och leder teknikutvecklingen framåt makabert eftersom fler blir intresserade av teknologi.

(Silvernail David 2004, 2)

Dock så ska man inte glömma att det är väldigt lätt hänt att elever går in på irrelevanta

sidor när de tappat fokus på sitt arbete vid datorn. Att kunna gå in på sociala medier och även spela på datorn är för vissa mer lockande än att skaffa höga betyg. Det är även väldigt lätt att skjuta upp sina skolarbeten. Däremot finns det sätt att stoppa detta, bland annat ska det finnas ett program som tillåter lärarna se allt som sker på elevernas skärmar och på så vis ha kontroll över vad de gör under skoltid. Vissa skolor har till och med fått sluta använda sig av laptops för eleverna. Ett exempel är en skola i Liverpool som fick ta bort alla laptops eftersom elevernas resultat inte blev bättre. Mark Lawson, en av de högst anställda inom skolledningen i Liverpool, menade att laptopsen bara blev en distraktion för eleverna.

(Hu Winnie 2007, 1)

Att elever använder sig av datorer hemma på deras fritid är det ingen tvekan om. Ungdomar spelar ofta spel online och använder sig av sociala medier. Därför är det viktigt att informera dem om vilka risker som finns och även hur man ska behandla varandra på internet. Dagens ungdomar måste lära sig använda internet och datorer på ett ansvarsfullt sätt och inte bara för nöjes skull.

 

Detta är bra, eftersom allt pysslande med datorerna förmodligen leder till att många av dessa elever blir intresserade att arbeta inom något som har med datorer att göra, så som kanske

programmerare eller ingenjör. Detta är inga simpla jobb och de kräver mattekunskaper samt en hög utbildning. Ingenjörer kan det inte finnas för många av. Det kan leda till att Sverige som land också utvecklas och får ännu fler entrepenörer inom IT-Branschen som då skapar jobb och leder teknologin frammåt.

Jag anser att man inte bör ta bort laptops ur skolan eftersom det behövs för samhället och folkets utveckling.

Alexander Konstantinidis TE12B

Johan Henning: Man skulle väl ha 3 källor? Men efter att ha läst igenom hela texten kunde jag inte hitta något fel, gj alex

Dinos Constantinou: Bra arbete, tycker att datorer i skolan är viktigt, men som du sa behöver man vara fokuserad på arbetet och inte gå in på andra sidor.

Djupare tankar om Alex Dogboy

Djupare tankar om Alex Dogboy

1: En liknelse mellan denna bok och andra sydamerikanska filmer och böcker jag läst är att det förekommer oerhört mycket droger. Allt ifrån olika karteller till simpla småaäffrer mellan privatpersoner. Det är mycket liknelser mellan denna bok och debattartikeln jag skrev om tidigare som just handlade om drogkarteller i Mexiko. Alex Dogboy undviker hela tiden folk som antingen bär tatueringar från olika gäng eller ser allmänt suspekta ut. Hemlösa ungar är även jagade av polisen samt drogkarteller. Drogkartellerna vill oftast värva ungarna. Alex Dogboy undviker därför bilar med tonade rutor, det gör även ett filmteam som heter Vice när dem besöker mexiko och sydamerika. Vice dokumenterar och laddar upp filmer på youtube när de besöker farliga städer samt länder runtomkring i världen för att få en större inblick i deras vardag.

2: Boken har inte direkt ändrat mitt sätt att se på sydamerika, det har snarare bekräftat att det jag sätt och vetat tidigare samt källorna jag använde när jag skrev min artikel stämmer. Det är bara en slump att båda händelserna handlat om just sydamerika. Däremot så var det bra, för då kan jag dra slutsatser och jämföra texterna.

 

3: ( Skrivs i brevform )
Till: Monica Zak

Monica Zak, din bok om Alex Dogboy har verkligen varit över mina förväntningar. Du har skrivit boken på ett sätt så att den blir intressant att läsa. Man märker att du använder ett ganska så simpelt språk för att barn i yngre tonåren skall kunna läsa den. Det spelar absolut ingen roll för mig, det är budskapet och storyn jag är ute efter. Mycket av det du skriver i boken kommer som en bekräftelse för mig eftersom jag under den senaste tiden läst och skrivit mycket om sydamerika och dess drogproblem. Det är ett väldig intressant och klurigt ämne som du skriver om, hemlösa barn i honduras och sydamerika generellt är utsatta för väldigt mycket våld och problem. Med korrupta politiker och polischefer förstår jag att drogproblem och hemlösheten hos ugna inte förbättras.
Tack för din tid och tack för en väldigt intressant och bra bok!

Alexander Konstantinidis

4: Miljön och karaktären hör ihop ganska bra. Alex håller sig på de mera avlägsna delarna av staden när det blir mörkt, han gömmer sig från de farliga människorna som springer runt och härjar på kvällen. Tillsammans med hans hemlösa vänner bor dem i slummen och tar hand om varandra för att överleva kvällen. Desto mindre människor desto bättre, nu är det honduras detta handlar om, räkna inte med att folk hjälper ett gatubarn om han hamnar i knipa. Med smuttsiga och trasiga kläder är det svårt att få ett bra första intryck på dagarna när dem försöker få ett jobb för dagen nere på marknaden. Jobben de sedan får om de har tur är att hjälpa marknadssäljarna att bygga upp deras tält samt bära dit varorna som de sedan skall sälja.

5: Budskapet är simpelt, det har en politisk mening och handlar just om sydamerikas problem kring droghandeln, kriminaliteten samt korrupta politiker och poliser. Det händer flera gånger i texten att Dogboy uttrycker sig själv på ett sätt så att det nästan känns som att det är Monika Zak som pratar. Man kan nästan tro att hon uttrycker sina politiska tankar genom honom.

Tankar efter läsningen

Tankar efter läsningen
Titeln passade ganska bra till texten. Den säger ju ingenting om själv handlingen eller situationen han befinner sig i. Däremot tillsammans med omslagsbilden så är den perfekt. Det säger väldigt mycket om just Alex och hans smeknamn Dogboy.

Referat 1
Alex är en vanlig pojke som en dag bestämmer sig för att fly från det vardagliga livet och leva ett liv på gatan i hopp på att hans mamma en dag skall återvända och ta hand om honom.
Livet på gatan visar sig vara mycket tuffare än vad Alex hade väntat sig. Däremot så klarar han det galant för att inte ha någon som helst förberedelse eller förkunskap om gatulivet. Alex stöter på mängder av hinder som han måste ta sig an för att kunna överleva den tuffa vardagen i honduras. Med sig har han inte bara ett par kompisar utan även hundar som visar sig vara trogna vänner till Alex både i vått och torrt.

Referat 2
Alex Dogboy flyr från sin moster för att leva ett liv på gatan i hopp på att hans mamma skall återvända. Livet på gatan visar sig vara tuff och sorglig. Men även glädge och gemenskap skapas under denna episka resa i honduras huvudstad.

Tankar under läsningen

Nu några sidor in i boken märker jag att mina förväntningar verkar stämma. Dock så är jag lite skeptisk till hur han ska lyckas överleva med alla dessa faror som jag tidigare hört om Syd och centralamerika. Det kanske inte är så himla vanligt med drogkarteller som jag trott. Men det kan jag med säkerhet inte säga redan nu. Man har hört talats om dem och det känns som om dem inte bara nämns för att man ska veta om dem, utan snarare för att dem kommer ha något med hans framtid att göra.
Det jag gillar med denna bok är att Alex Dogboy stöter på väldigt konstiga människor som ger honom kläder mat och pengar utan någon anledning. Det intressanta då är att ta reda på -varför- dem gör så. Det måste finnas en baktanke. Vilket det oftast gör. Det gäller bara att kunna lista ut det innan det händer.
Jag tror att Dogboy i framtiden antingen kommer bli tillfångatagen och tvingad att arbeta för väldigt lite pengar eller hitta ett schysst gäng med polare som han kan sammarbeta med för att överleva i denna tuffa miljö. För att överleva här krävs det antingen att du är en riktigt hård ensamvarg som vet hur man ska röra sig och ta sig an problem, eller helt enkelt ha ett bra band med dina kompisar som också lever på gatan. Av dessa två skulle jag välja gemenskapen. Tror att det skapar en spännande atmosfär då man inte bara bryr sig om hur det går fär en karaktär utan även flera.
Jag själv hoppas ju på att han hittar ett gäng han kan sammarbeta med. Det vore ytterst synd om han får en framtid som fånge. Däremot så verkar han inte ha några bra kontakter just nu. Men han har spanat in några andra gatupojkar som han tycker verkar ganska snälla. Känner på mig att de kommer spela en ganska stor roll längre in i boken. Det hoppas jag också. Det kommer bli spännande. Vi får se vad som händer.

Tankar inför läsningen

Varför jag valde boken? Jo det var faktiskt ett ganska lätt val för mig eftersom jag sneglade lite på den i biblioteket och fick reda på att den utspelade sig i Centralamerika. Vilket passade perfekt med min tidigare skrivning. Jag tycker att ämnet är intressant och relevant till mina andra publicerade uppgifter.
Förväntningarna som jag hade var väldigt lika med själva innehållet i boken. Jag menar, efter att man har skrivit och läst om central och sydamerika några gånger så kan man länka ihop informationen man får och skapa egna uppfattningar om vad som kan hända i huvudpersonens resa. Dock så var det inte så mycket drogkarteller i boken som jag hade väntat mig. Det var faktiskt lite bra eftersom jag tröttnat lite på deras vårdslöshet.
Boken har jag hört talats om innan. Några i min förra klass läste den i skolan förut, dock inte jag. Man fick välja mellan två böcker och jag valde en annan.
Bokens omslagsbild säger ganska mycket om just boken. En ensam kille sitter tillsammans med sina hundvänner i en enslig gränd mitt i natten. Han har tidigare haft en familj vilket man kan se på hans kläder, dock att det var ett tag sedan han var i kontakt med dem, eftersom de är så smutsiga. Ordet dogboy säger ju sig själv. 

Spel bidrar inte till ungdomars aggressivitet

 

Enligt många vuxna är det spel som skall få ta smällen när ungdomar begår brott, detta ser man ofta i nyhetstidningarna när det gäller ungdomsslagsmål eller liknande.

Men är det verkligen rätt att kasta skulden på en sådan bred hobby eller till och med livsstil, även fast de anklagande personerna själva aldrig prövat eller försökt ge sig in i spelvärlden själva? Det är en fråga som är värd att debattera.

 

Det var inte längesedan terroristen Breivik slog till i Norge, snabbt blev det skriverier om att spel var en av faktorerna som gjorde honom aggressiv och bidrog till upploppet, trots att han själv medgett att han endast använde sig av spelet som täckmantel och att hans internetvänner konstaterat att han inte gjorde annat än att stå stilla i spelvärlden och vara AFK, så kallat ”away from keyboard”

 

Med tanke på att spel är en av de största sysselsättningarna bland oss ungdomar upp till 30 år så är det inte ovanligt att folk spelar. Då om en person begår brott och är mer ilsken än resten av sina medmänniskor kan det bero på flera olika faktorer, chansen att denna person då just spelar spel är ganska så stor. Det behövs inte ens vara mycket spelande från personen för att det ska skapas skriverier om att spel var faktorn som gjorde denna brottsling så aggressiv.  För enligt mig är den största faktoren uppväxt och familj och politiken borde därför böjas utifrån det istället för att peka finger på en sådan stor gren som tvspel.

 

Varför just spel? Någonting som får mig att bli vansinnig inombords är att det inte enbart är spel som innehåller våld, även böcker och filmer gör. Skillnaden mellan dessa tre saker är att i filmer så framstås oftast våldet som något coolt, där det spelas episk rockmusik i bakgrunden, för att folk senare ska se upp till dessa krigskämpar och se dem som en förebild. Men när det kommer till våld i spel, som te.x World of Warcraft så fungerar inte krig, slagsmål och andra småstrider på samma sätt, där är det en överlevnadsfråga för den rasen du har valt att spela, striderna är inte heller verklighetstrogna, du använder dig utav olika attacker, trollformler och andra rörelser för att vinna över din motståndare, varken blod eller flygande kroppsdelar förekommer. Det samma gäller spelet League of Legends. Där spelar du som en så kallad champion, som är en liten karaktär du styr med fyra olika attacker, unika för varje champion. Striderna i sig går ut på att kontrolera banan och kontrollera din motståndares rörelser. Filmer innehåller mycket mer detaljerade strider då de både visas blod, avrättningar samt kroppsdelar,

som då inte visas i dessa två spel som jag valde att berätta om eftersom de just nu är de två största i världen.

 Jag utesluter dock inte att vissa spel fokuserar allt för mycket på detaljerade strider, rån och andra kriminella event, sådana spel spelar däremot inte jag och jag kan hålla med om att de kan uppmuntra vissa ungdomar till att begå brott. Men det är en annan debatt, det som jag blev engagerad i var att jag sätt skriverier om att World of Warcraft och spel generellt bidragit till ungomars aggressivitet och det enligt mig, är fel.

 

Det finns vetenskapliga studier som tyder på att spel gör ungdomar våldsamma, men det finns minst lika många studier som tyder på att spel inte gör ungdomar mera våldsamma. Det är bevisat att barn med ADHD oftast spelar våldsamma spel, vilket även barn utan ADHD gör, så att döma det på en sådan faktor vore ytterst ovist. En viktig detalj enligt mig är att folk som spelar spel oftast är mer intelligenta än ungdomar som spenderar sin tid ute och festar och konsumerar alkohol. I spelet anpassar dig till en mängd olika situationer som faktiskt är väldigt viktigt för 2000-talets kontors- samt arbetsmiljö, även förmågan att kommunicera online med olika sorters människor och leda arbetsgrupper.

 

Det är sagt att framgångsrika klanledare skulle kunna använda sig av sin titel för att söka jobb samt att det skulle stå i deras CV, då det kräver mycket arbete och dedikation för att styra och hålla igång en sådan stor och framgångsrik klan (Business Insider 2012, Toms hardware 2010). Det är även sagt att ungdomar som aktivt spelar onlinespel lär sig engelska tidigare än de som inte gör det. Spelet Starcraft 2 sägs även vara svårare och mer psykiskt krävande än schack (Kotaku 2011)

Så i mina ögon är det spelungdomar som är de minst aggressiva, med det menar jag riktiga spelare, sådana som är intresserade av vad de spelar och tar det till en social nivå då de går på spelmässor och pratar om sina upplevelser med varandra. Det är själv bara att öppna ögonen och se, vilka verkar vara mest aggressiva? Ungdomarna som går runt och försöker skaffa sig status genom vad de gjort på sina helger som att supa, festa och slåss på stan eller de som sitter tillsammans och diskuterar spel, science fiction och fantasy. Vart någonstans tror du att våld mest förekommer? I en nattöppet kö för ett nysläppt spel där alla delar samma intresse eller i en kö till en nattklubb där folk väntar på att få gå in och dricka?

Jag själv har då varit på många nattreleaser och har aldrig någonsin varit med om aggressiva händelser, snarare tvärtom, jag får alltid ett trevligt bemötande. Däremot så kan jag inte säga att jag själv upplevt klubblivet, men jag har vänner samt familj som upplevt mycket tumult runt

nattklubbar då de promenerat på kvällar eller varit ute med vänner. Samt de få gångerna jag upplevt att folk har varit aggressiva på nattreleaser har det alltid kommit från nattbaren bredvid webhallen.

 

Källförtäckning

Business Insider Heres how video games make you smarter http://www.businessinsider.com/heres-why-experts-think-playing-video-games-actually-make-you-smarter-2012-1?op=1

Jan 17 2012

Toms Hardware Can world of warcraft boost your career?

http://www.tomshardware.com/news/world-of-warcraft-mmo,10926.html

22 juli 2010

Kotaku Starcraft 2 might be harder than chess

http://kotaku.com/5865779/starcraft-ii-might-be-better-than-chess-for-science

Dec 7 2011

Alexander Konstantinidis TE12B

Spel bidrar inte till ungdomars aggressivitet.

Mexikansk kartelledare dödad och kvarlevorna stulna

Heriberto Lazcano, bild hämtad från google.com.

07-10-12, Sabinas, Mexico – Den sjunde oktober 2012 dödades två kartellmedlemmar under en skottstrid mellan dem och den mexikanska marinkåren. En av männen visade sig vara Heriberto Lazcano, även kallad Avrättaren, grundare och ledare för den mexikanska drogkartellen Loz Zetas. Kvarlevorna av Lazcano blev även stulna från bårhuset senare samma dag. 

Los Zetas ligger bakom ett visst antal mord och några av de mest blodigaste attackerna inom Mexiko och andra sydamerikanska länder, enligt den Mexikanska marinkåren.  Det förekommer även att de kidnappar, mördar och torterar folk som har skvallrat för mexikansk polis eller media om deras olika affärer eller kommande attentat.

En annan aktion de utfört är attacken mot Monterry-casinot i Monterry i Nuevo Levon. Då dödades 52 människor och ytterligare lik hittades efteråt utspridda i staden. Detta är bara en bråkdel av deras hundratals attacker mot den civila befolkningen och andra drogkarteller. Just nu har de kontroll över elva stater i Mexiko vilket gör dem till den största drogkartellen i Mexiko.

Deras rivaler Sinalou-kartellen har förlorat kontrollen över sju stater i eldstrider mot dem. Enligt den amerikanska regeringen är Los Zetas den mest teknologiskt avancerade, sofistikerade, farligaste kartellen i hela Mexiko. Los Zetas skapades redan år 1999 när högrankade mexikanska elitsoldater lämnade armén och bestämde sig för att arbeta för Gulfkartellen, en annan stor drogorganisation. Så sent som i februari 2010 slog sig Los Zetas fria från Gulfkartellen och skapade sig en egen drogkartell.

Enligt den mexikanska marinkåren är detta ett stort framsteg med tanke på det ökande antalet drogkarteller i landet. År 2011 utförde de en massaker i San Fernando. Då dog 192 människor. De övermannade bussar och tog civila som gisslan och tvingade dem att slåss mot varandra till döden. Vinnaren fick sedan som en belöning att gå med i kartellen.

Den nu avlidne grundaren och ledaren Heriberto Lazcano misstänks ligga bakom flera hundratals mord, bland annat mordet på den kände mexikanska journalisten Fransisco Ortiz Franco den 22 juni 2004. Franco skrev om regeringens korruption och drogkarteller. Han avled när maskerade män på motorcyklar sköt mot hans bil framför hans två barn, en son och en dotter som såg hela händelseförloppet.

50% av Los Zetas inkomster kommer från deras droghandel, resten är från småaffärer med både rivalgäng, civila medborgare, prostituerade och trafficing. Los Zetas är väldigt fruktade i området eftersom de torterar och mördar civila som de tycker lagt näsan i blöt. Till skillnad från andra drogkarteller är Los Zetas väldigt bra utrustade.

Trots att Los Zetas-medlemmar blir infängslade lyckas ändå många ta sig ut tack vare att de har så många fängelseuppror. Det största fängelseupproret skedde i Nuevo Laredo 17 december 2010 då 141 Zetas-medlemmar blev befriade. Ett annat stort fängelseuppror skedde även i Reynosa 10 september 2010 när Los Zetas lyckades befria 85 av sina medlemmar.

Enligt den mexikanska åklagarmyndigheten stals Lazcanos kropp från bårhuset bara några timmar efter hans död av beväpnade män. Säkerhetsexpeten Albert Islas anser att de beväpnade männen lyckades stjäla den på grund av regeringens bristande samarbete med marinkåren. Andra experter i Mexiko säger att Los Zetas ändå kommer leva vidare tack vare att människor köper pirattillverkade varor, droger och prostituerade.

Enligt många civila människor i Mexiko som öppet fått skriva på sidan yahoo.com så är drogkartellernas närvaro en ständig plåga. Trots att det gör dem oroliga och ständigt måste vara på sin vakt för att ej bli inblandade så hävdar de att de inte kan göra något åt det, droghandeln i Mexiko är alldeles för stor och korrupt. Hur det ska gå för Mexiko i drogkriget återstår att se.

Källor: DN, Aftonbladet (film), google, yahoo news, sky news, reuters

Alexander Konstantinidis

TE12B

En skogsupplevelse

En kall novembermorgon var jag ute på promenad med min hund i skogen, denna händelse har fått mig att börja  fundera om skogar och djur, jag har tidigare bara sätt dem som irriterande varelser som massa organisationer har försökt att tigga till sig lite fickpengar på, men den synen har jag verkligen ändrat på, hur som helst, nu ska jag berätta för er vad som egentligen hände . Det var ganska dimmigt ute och jag hade svårt att urskilja vart jag satte mina fötter. Min hund gnällde oftast inte även om han denna morgon verkade frysa. Vi brukade ta en promenad varje morgon eftersom även min hund har behov att uträtta. Hur som haver så var vi i alla fall ute i skogen och gick på en stig. Själva stigen var brant och det var mycket taggsnår omkring oss.

 

Helt plötsligt råkar jag kliva på en sten som sitter löst i marken. Jag glider på stenen och ramlar pladask på marken. Eftersom stigen var ganska brant börjar jag rulla nerför backen och in i de olika taggsnåren. Mina kläder slits sönder totalt. Min hund följer efter mig när jag rullar nerför backen, jag vet inte om det är för att jag råkar dra med mig honom i fallet eller att han bara blir orolig. Medan vi rullar blir jag helt mörbultad, lerig och blodig. Till slut landar vi.

 

Jag är helt lerig och känner hur det svider i ansiktet och på kroppen. Jag ställer mig upp och ser mig omkring. Vi har hamnat mitt i en ljus glänta. Det finns ingen dimma här. Jag ser par stora svarta ögon riktas mot mig. Ett rådjur står under en gran i närheten. Min hund ställer sig upp och börjar genast skälla mot rådjuret, men hon står lika stilla för det. Det är som om hon inte bryr sig om hunden alls.

 

Jag blickar mig omkring igen. Jag ser tre andra par av små svarta ögon stirra mot mig. Det är rådjurskons små kid. De står och tittar på mig en stund innan de nyfiket lunkar fram mot mig små steg i taget. Den största utav dem kommer först fram mot mig med huvudet nedsänkt. Min hund skäller ännu mer, men jag vänder mig och säger till honom. Då tystnar han och sätter sig ner bakom mig och granskar rådjurskiden vaksamt medan de kommer närmare.

 

De tre små filurerna är nu bara någon meter ifrån mig. Jag sträcker fram handen för att röra dem och de ryggar inte tillbaka. Deras blöta små nosar kommer fram och jag känner hur de börjar sniffa på mitt hår. Jag blir helt förstenad men samtidigt väldigt fascinerad över hur oblyga de är. Detta är en av mina bästa stunder i livet och jag känner mig verkligen som ett med naturen.

 

De tre små står där och sniffar på mig i några minuter till innan de sakta går tillbaks till sin mamma under trädet. De fyra försvinner sedan in i den dunkla skogen. Jag sitter där en stund och funderar över vad som nyss hände. Sedan inser jag att jag kommer komma hem för sent om jag inte börjar gå, så jag tar min hund och vi börjar gå hemåt.

 

 

 

 

 

Denna händelse har fått mig att fundera. Tidigare har jag aldrig brytt mig om skogar eller djur, men denna händelse har fått mig att börja tänka efter. Kanske är djur inte bara är dumma och själviska som jag alltid trott att de skulle vara, kanske de bara behöver en speciell chans för att  bevisa för oss att de faktiskt är intelligenta. Jag har iallafall börjat donera pengar till WWF och andra organisationer som tar hand om utrotningshotade djur, jag ser det som mitt sätt att hjälpa världen mot en bättre framtid.

Skriva är något jag ser neutralt på. Jag varken gillar eller ogillar det. När det gäller att skriva noveller, krönikor eller något i den genren så tycker jag väl att det okej, inte speciellt underhållande med tanke på att jag hellre beskriver saker via bilder som t.ex att rita. Men chatta är något jag gör ganska ofta, speciellt när jag spelar spel och är inne på Facebook. Jag antar att jag tycker det är kul med tanke på att jag gör det. Däremot så är det inte alltid med vilja som jag skriver, eftersom man behöver skriva för att ens komma någonvart på det flesta online spelen. Hur som helst är det inget jag stör mig på.

Jag brukar köra World of Warcraft och när man försöker sälja någonting eller gå med i olika grupper så skriver jag oftast med korrekt engelska eller svenska. Men när jag skriver till mina polare så blir det ungdomligt språk.